Charlotta
Text: Per Svensson,
fritt efter "To Ramona " av Bob Dylan
Utgiven på "Fyllhundar & frälsarsånger"
Charlotta, kom närmre, slut nu mjuk dina svetslågeblå
Min stolthet har inte råd att, ge dig nåt mer smicker ändå.
Och vi är inte på nåt hav utan hamnar, jag är så trött på sånt trams
Antingen sitter vi still, om det är vad du vill, eller så går vi nån helt annanstans.
Har inte mycket att säga, men de ord som trots allt når fram
De verkar träffa dig som pärlor och rullar rakt ner i din lilla hand
Och så länge du håller dem där, så är jag fastnaglad här,
kvar vid din magnetiska hud
Vill inte samla fler poäng, jag vill summera och gå hem, och vila skallen ifrån skrålande ljud
Har hört dig säga nångång, att du inte är bättre än nån, och att du knappast är så speciell
Men bland dem som lever i strofer från TV:s såpor är du nog trots allt en egen modell
Alla barn hyllas, alla barn fylls av, en dröm om att bli sig själva en dag
Men vi som inte når tronen, högsta divisionen, ger upp för att va de andra till lags.
Drömstan
Musik: Mac Davis, text: Per Svensson, fritt efter In the ghetto
Utgiven på albumet "Fyllhundar och frälsarsånger"
Alla flingor föll, och det var dagen före doppardan,
som det föddes ett litet gossebarn... Ute i Drömstan
Och hans mamma grät, med en varmrökt cigg på en trång balkong,
och på radio nån tjatig svensktoppssång om stora lyckan
Och det är väl knappast här i stan, som fula ankan blir nån svan,
de vet vem du är och du är knappast av nån vikt
Så se på mor och far, snart är du likadan...
Knegande kugge gör sin plikt,
och drömmer om bostadsrätt med sjöutsikt
Som i en annan del av stan, de håller ihop de som kan,
alla glin med fina efternamn, bildar sin drömklan
Och om de nånsin faller hårt,
så är det väl i plurret efter en fest för våt,
eller i durken på pappas segelbåt, långt från Drömstan.
Men just denna stora dag, är vår gosses far väl ganska glad,
sen vaknar han imorrn till bitterhet och till sans.
Lägger år till år, många tunna gråa hår
Och gossen ärver samma dröm som hans,
en lite trött och grå och med en blek nyans
Men se så stolt han bjöd, laget runt till sitt trogna gäng,
de som gärna tar en öl... Ja, eller fem... Men för en finfin orsak!
Och ganska snart han slog, pannan i disken på Stures krog,
men snälla taxin väntar nog, och kör till Drömstan.
Där mamma vaggar ömt,
tills gossebarnet blir lugnt,
och somnar in till en änglakörsrefräng.
Och precis som i bibliska dar,
är han ett sällsynt saligt exemplar
Sover sött i en nysnickrad säng,
och precis som Jesus har han en farsa inom byggsvängen
Och såg du stjärnan sen,
den dök upp nånstans där bakom PLM
och den lyste upp hela himmelen över Drömstan
Och likaväl min vän, som i ett litet stall i Betlehem,
så kan du kanske möta frälsaren, ute i Drömstan
Ute i Drömstan
En grindpojkes lott
Musik: Roger Miller, text: Per Svensson, fritt från "King of the Road"
Utgiven på albumet "Fyllhundar och frälsarsånger"
En trött gammal shejk ifrån Dubai
Två taniga mongoler och en grabb från Shanghai
En lismande säljare från Bogota,
och nån vilsen liten kossa ifrån Tidavad.
Två bittra bröder från Laholm
En trött och sviken Carmencita från Samboronbon
Ett suicid av Christer Sjögrens senaste basist,
tyckte väl kompet börja bli lite trist
Man håller grinden öppen, ja då och då
Ömsom hyllad ömsom spottad på
Och fastän chiefen är en tvivelaktig figur
går han och glassar som han är nåt slags gud
Han säger bästa vägen, är sällan rak
Och tänk på att du jobbar för en viktig sak
snart får du lång semester och vila ut,
men den här köjöveln tar aldrig slut
Nere på krogarna i Stockholms stad
Där har vakterna batong och kollektivavtal
Men häruppe bossens vilja lag,
jag tänker aldrig mer ta jobb på nåt familjeföretag
Man lever på de små mutor man kan få
Nånting för er snåla dödliga att tänka på
Det tillhör väl hyfs att ta nåt med sig dit man far,
jag har inte fått en cigg på 14 dar
En pank börshandlare ifrån New York
Två trötta huliganer från nåt fotbollsbråk
En skock ystra japaner med kamera i hand
bakom en Skövdebo som trängde sig fram
En liten delegation från PRO
Som än en gång ville spela dragspel med Bertil Boo
Jag svarade: tretton trappor ner ungefär,
och förresten ta och hälsa från Per!
Tro inte på gamla filmer eller sånt som sagts
Liemannen spelar aldrig schack
Han är en glad filur med kepsen på sned
som stretar över backen på sin flakmoped
Nu e visan snart slut,
Men vi ses väl igen
Den dag din kropp ska ge ditt bidrag till förmultningen
När själen lämnat komposten så möter jag er,
oavsett om ni ska upp eller ner
Fyra minusgrader och fjorton dar till jul
Text & musik Per Svensson
Utgiven på albumet "Lilla vägen hem
Första snön den har just fallit, lilla staden somnar om
Ingen bryr sig var du varit, eller varifrån
den där tomma blicken kommer, sköt dig själv
Pizzeria Alfredo önskar en trevlig kväll
Tomt och tyst, hela vägen hem
Förutom 740:n som sladdar på parkeringen
Och bakom stängda persienner, TV:ns blåa ljus
Fyra minusgrader och fjorton dar till jul
Och vid Terassen kök och bar, är hela längan svart
Det var nog som dom sa, att han bara lämnade allt och stack
Och Stadshotellet mönstrar ingen artistelit precis
Men man är glad och tacksam över att någon hittat hit
Looserstämpeln präntas, går det inte bakåt står det still
De unga ser vad som förväntas, men inte hur det ska gå till
Jag är på lagom avstånd, vill inte ha nåt strul
Fyra minusgrader och fjorton dar till jul
Grillen släcker ner, imorrn är allt sig lik
Fastän hela stan är bomullsvit
Och det är långt till nästa löning,
men snart är året slut
Fyra minusgrader och fjorton dar till jul
Hög tid
Text och musik Per Svensson
Utgiven på albumet "Lilla vägen hem"
Alla trilla ut på trappen, skolans klocka skrällde tolv
Snart är du inte längre kung i längd och kast med liten boll
Snart tar du bussen över backen till mänskor av en annan sort
Där finns det säkert dom som kastar såna saker längre bort
Du har hört om stora grabbarna som åt upp all sin gröt
Och om hur Jesus gick på vattnet utan att klänningen blev blöt
Allt som kan tävlas i ska tävlas i och hyllas den som bör
Så känner en sig rätt så lyckad, resten kass och utanför
Du är fri, att bli vad du vill bli
Säger alla de små jävlarna med medvind i sitt liv
Själv så vet du stigen leder nedåt, bakåt innan varje litet kliv
Hög tid att ta och skaffa sig en stil
Lågmäld liten krake med en framåtböjd profil
Och en klösande hunger efter nystart och en otrampad stig
Vakna upp på stora slätten, när allt redan var släckt
En vilsen liten krake med en korkad dialekt
Dunk i ryggen för talang att sitta still och hålla käft
Blicken i backen ut ur skolan, alltid redo till reträtt
Du är fri, att bli vad du vill bli
Säger alla de små jävlarna med medvind i sitt liv
Själv så vet du stigen leder nedåt, bakåt innan varje litet kliv
Hög tid att ta och skaffa sig en stil
Lågmäld liten krake med en framåtböjd profil
Och en klösande hunger efter nystart och en otrampad stig
Höst
Text och musik: Per Svensson
Utgiven på albumet "Fyllbultar och frälsarsånger"
När den här hösten, har börjat släcka ner den lilla stan och det är tomt
På torget och på de flesta cafen
Och det är dokusåpor på varenda jävla löp och kanal
Och själen den känns som huggen i sten
Men trillar in, och tar en bärs, och trillar hemåt till slut
På tv trallar de fnittertippor som inte har röstats ut
Sen viks de ut, sen är det roliga slut
Och kön av aspiranter verkar aldrig nånsin dö ut
Och flera fåniga program börjar gry
Du är hellre känd, i hela riket som en idiot, än att va här
Skapligt trevlig men också helt anonym
Kvällstidningarna njuter av dina fyllor och små spratt
Nyss var du utslängd ifrån Spybar, förr bara portad på Stadt
Tänk vad framgångar kan komma snabbt...
och tänk vad fri konkurrens, kan ge små trevliga val
Nu finns det valfri förnedring, på valfri kanal
och nya kändisar för varje dag
Så byt nu din karriär om du haver nån slags talang
För att va skränig och jävligt jobbig, och utan kläder ibland
Då är du löpsedlarnas nya namn
Karaokekväll på Hjorten
Musik: Pärleporten Text: Per Svensson, fritt efter Pärleporten
Utgiven på albumet "Fyllbultar och frälsarsånger"
Som en härlig gudomskälla
Flödar det öl ur varje kran på Hjortens krog
Innanför skranket Rönnlunds vilja gälla
Men han har frälst mig med förlåtelsens små ord
Han har nycklarna till portenden sista där jag ännu kommer in
Karaokekväll på Hjorten
Ger fröjd och glädje åt ett sorgset litet sinn
En gång som en jagad duva
Ja, ett bespottat litet kräk på varje bar
men genom nåden har han hjälpt mig
så jag kan bli den glada prick jag en gång var
Han har nycklarna till porten
Den sista där jag ännu kommer in
Karaokekväll på Hjorten
Ger fröjd och glädje åt ett sårat litet sinn
Under. Alla glädjande små under
I andra fickan låg en skrynklig hundring kvar
Det är just sådana fantastiska små stunder
Som gör det värt att slappna av och sitta kvar
När man reser sig ur lorten
och borstar skammen av sitt sorgsna lilla liv
Är det vår herre själv som blandar korten
och du får till en helt ny chans i nästa giv
Vissa herrar bör ej sjunga, vissa damer borde ej dansa fram på tå
Men lyckan är ej blott en ägodel för de unga
Så därför dansar vi och sjunger vi ändå
Jag styr skankorna mot porten
Den sista där jag ännu kommer in
Det finns ett vattenhål på denna orten
Som just för mig har gläntat på sin lilla grind
Som är som plåster på en skrapad liten kind
Kullen
Text och musik: Per Svensson
Utgiven på albumet "Lilla vägen hem"
Jag är född vid en kulle, och en vindlande väg
En bilskrot, ett ålderdomshem och en affär
Plåtstins och rälsbuss i närmaste by
Och ett litet stationshus som, porten mot äventyr.
Det är här man kan stigen, varenda vass liten sten
Höga gräset och daggen, emot skrubbade knän
Alltid en bra bit från vägen, långt bort från all slags trafik
Men med koll på hela världen, från stora vägen och hit
Fort, upp på cykeln, det är bara tre dagar kvar
Innan du sitter med de andra, i bänkar på rad
Till och med kråkorna tystnar när du dammar förbi
Här kommer en som är lycklig och fri
Och när du bussats till skolan, för att hitta din sort
Och hela skocken av ungar, har blivit en rangordnad flock
Ifrån de finare namnen, ner till helt vanligt folk
och om nån undrar vem du är så, är du Svenssons pojk
Och som i en gammal western, som i ett bakhåll för rån
Låg vi med örat mot rälsen och väntade på tåg
Tills åtta år senare 15.22, så satt jag på ett tåg härifrån
Jag är född vid en kulle, och en vindlande väg
En igenvuxen bilskrot, en nedlagd affär
På en skramlande rälsbuss på väg ifrån byn
och ett litet stationshus som porten mot äventyr
Lilla vägen hem
Text och musik: Per Svensson
utgiven på albumet "Lilla vägen hem"
Förbi alla spåren, och sen upp över bron
Där husen blir högre, och alla pajsare bor
Femton mil över slätten, och nästan fram till en sjö
Ligger slummerbyn och bara väntar, på att få dö
En samling hus på en sluttning, som tiden sprungit förbi
Det växer björk i en skorsten, på gamla stenhuggeriet
Längs med en hoplappad landsväg, som slingrar sig ner
Förbi den gamla affärn och trötta villakvarter
Vart tog du vägen? Minns du än?
Det där vassa knastret nere vid grusvägen
Jag går vid skrothandlarns plank, och stannar till en stund
Här skäller inte längre någon schäferhund
och man är som en främling, fast man känner igen
Lilla vägen hem
Det är en oskuldsfull tystnad, som om tiden stått still
Sen man var en indian i stora skogen intill
Eller bara låg still och lyssnade, på hur vinden tog fart
och stora trädens kronor gungade fram och tillbaks
Vart tog du vägen? Minns du än?
när vi släpade ut förstärkarna på grusplanen
och två ackord var tillräckligt, sen var man berömd
Från Jonssons backe hela vägen ned till Bengtssons lund
och man är som en främling, fast man känner igen
Lilla vägen hem
Lågintensiv
Text och musik: Per Svensson
Utgiven på albumet "Lilla vägen hem"
Alltid nån som hunnit före, alltid nån med mera driv
Man är som svansen på ett snöre, och i ett annat kollektiv
Vi som ända sedan sandlådan satt våra trubbiga små armbågar i kläm
Aldrig riktigt klipp i steget, när andra klipper till direkt
Man står och tvekar inför läget och undrar om man verkligen sett rätt
Att vägen öppnar sig, och just för dig, och just i denna lilla stund
Låt dom tävla, det rör väl inte dig.
Låt de sträva, efter varenda liten grej
Det väntar säkert medvind, det väntar bättre glid
För en fri, och en lite lågintensiv
En liten Hubbabubbaunge, Hobbexdröm och Ellosjeans
Och all sin livsvisdom från Buster, Jesus och Bruce Lee
Man hänger som en vante mellan nu och då
Och hur allting ska bli
Jag tror det är en hund begraven, sen kollektivet gick i kras
Och alla står och hoppar för en sockerbit som gage
Det klättrar nån på ryggen, så fort du börjat slappna av
Eller hur?
Låt dom tävla, det rör väl inte dig.
Låt de sträva, efter varenda liten grej
Det väntar säkert medvind, det väntar bättre glid
För en fri, och lite lågintensiv
För en fri, och lite lågintensiv
För du är fri, bara lite lågintensiv
Pizzeria Viking
Text och musik: Per Svensson
Från albumet "Lilla vägen hem"
Du tar till höger vid hotellet, trehundra meter ungefär
förbi Holmgrens och kapellet och Olssons garnaffär
Strax innan Skräddarbacken, med stadens enda klarblå dörr
Ligger Rezas pizzeria, där fina tantfiket låg förr
En "Sigge special" sitta här eller ta med?
Jag sätter mig vid fönstret, och ser hur Olssons släcker ner
Här står tomten av porslin och adventsljusstaken kvar
Fast det är fjortonde april och våren kommer säkert snart
Bakom glas och ram och på en fusktegeltapet
Hänger ett gulnat klipp från Hallandsposten '93
Och Rezas ögon lyser inte längre, som de gjorde den där dan
Pizzeria Viking hade premiär i lilla stan
Den dan var allting fritt och öppet, det här var drömmarnas land
Och precis som farsan där i Bagdad, med en helt egen restaurang
Blanka marmordisken och en halv vägg av frostat glas
Blommorna från banken, och nåt slags inflyttningskalas
Bakom glas och ram och på en fusktegeltapet
Hänger ett gulnat klipp från Hallandsposten '93
Och Rezas ögon lyser inte längre, som de gjorde den där dan
Pizzeria Viking hade premiär i lilla stan
Och han har hört om dem som faktiskt återvände
Fast det knappast verkar va nån bra idé
Blunda hårt, så ser du Tigris södra stränder
Och sammetsmånen som sakta sjunker ner
Bakom glas och ram och på en fusktegeltapet
Hänger ett gulnat klipp från Hallandsposten '93
Och Rezas ögon lyser inte längre, som de gjorde den där dan
Pizzeria Viking hade premiär i lilla stan
Polarn och Carita
Musik: Evert Taube. Text: Per Svensson fritt från "Fritiof och Carmencita"
Utgiven på "Fyllbultar och frälsarsånger"
En trivsam liten by där mänskor med varandra prata
Hittar du med lupp och skapligt detaljerad karta
Stora slätten runtomsig många långa flacka mil
Rälsbuss eller cykel om du saknar egen bil
och inte har så brått tillbaka
Loppis, café och kyrkogård
Krypavstånd till Pingstkyrkan för ro och själavård
Och där med fötterna i myllan, men med huvet i det blå
och en helt ny syn på livet
Inte så stadd i kassan, men ändå
Jag panta mina cigg, och min kavaj, min telefon
och fick en flaska med nåt grumligt i, sen nånting med grenadine
och fyra något ljumma pilsner
Öööh, du Carita lilla vän, du blir väl med på efterfesten sen
Det är visst nåt borte hos Olsson, men jag tänker inte gå
Det vill säga om det inte är så att du hakar på
Då knallar vi väl dit tillsammans
Och blir det trist så sticker vi så fort vi kan
Jag slaggar hellre någon annanstans
Jag vill ju bara va med dig, och hans dryga gäng är nog sig likt
Men tänker inte dras med in i något tjafs om politik
och natten är ju skapligt ung ännu va?
Nej, Svensson, nu är du allt för fin
Vem var det förra gången som drack ur mitt sista vin
och som stupade i soffan som en drunknande kamel
och inte gick att släpa hem sen
Jag knallar nog hem till eget bo
Och jag är knappast så desperat som vissa här tycks tro
Och har du orkat cykla hit så orkar du nog cykla hem
Ge dig av direkt så är du där i gryningen
Sen hörs vi väl per telefon, va?
Å Carita, du Carita, gör mig inte så besviken
Det är för fan minst fyra mil och riktigt djupa diken
Jag skärper mig, jag lovar dig, jag blir en stadig man
Bara jag får ut i klara friska luften lite grann
Förtjänar väl en andra chans va?
Nej du, jag faller inte för nåt tjat
Jag ska upp i skaplig tid imorrn och sen på stort kalas
Och om du nödvändigt ska veta så här helt upplysningsvis
Så ska jag faktiskt dit med Fransson!
Han som har eget åkeri, två lastbilar, en buss, och litet hobbysnickeri
Han har lovat mig en resa nu till hösten till Paris
Fyra nya däck till bilen och en bra begagnad spis
Alldeles in blanco
Åh, Carita, du Carita lilla vän
Akta dig för såna sluga män
Vips så är du i hans kök med gråa testar i ditt hår
Vaktar hans fyra feta ungar och en livstrött labrador
Sen så finns väl ingen väg tillbaka
Men min kärlek gör dig fri, fast jag är pank och kanske lite lätt naiv
Du vet jag är en vilsen man i varje hamn jag hamnar i
Men om du har en öppen famn även för fumligt frieri
Så är du stjärnan i mitt liv...Carita
Scoutackord
Text och musik: Per Svensson
Från albumet "Lilla vägen hem"
Jag må väl va en något trög liten spoling
och ingen instinkt för att slåss för det jag sagt
och lilla huvet bara varsam slipat av skolning
men rädd om det som trillat på plats
Inte så kräsen över krubb och boning
Man ligger still just där man råkat ha vält
Och trötta benen hittar lätt till försoning
De slaggar lugnt i vilken binge som helst
Ge mig ett varmt litet hörn, himlen den är så grå
Ge mig en simpel låt och några scoutackord
Ge mig ett varmt litet hörn, när vinden ligger på
En liten pilsner och en vän värd att vänta på
Så sövande och gungande långsamt
Stiger röster som ett vaggande sorl
Och hålögda skuggorna på andra sidan rutan
Stretar framåt emot helt andra mål
Jag sitter hellre ner med nån med fallenhet att grubbla
än nån som ser allt som så uppenbart
Jag sitter hellre ner med nån med fallenhet att snubbla
än den som hela tiden ökar sin fart
Ge mig ett varmt litet hörn, himlen den är så grå
Ge mig en simpel låt och några scoutackord
Ge mig ett varmt litet hörn, när vinden ligger på
En liten pilsner och en vän värd att vänta på
Soppatorsk mellan Nashville och Tidaholm
Text och musik: Per Svensson
Utgiven på albumet "Fyllhundar och frälsarsånger"
Vem har sagt att man måste vart i Nashville
För att ha en äkta countrystil?
Också jag är väl en lessen grabb från landet
Med en kasse bärs och en rostig bil
Och nog har jag väl haft obesvarad kärlek
Och nog har jag väl bränt en hel del löningar på sprit
Och patetiskt gått och trott på lite närhet
Hos nån storbarmad obarmhärtig servitris
Det är grabbarna från glesa bygden som gör allvar utav hot
Som bär upp alla emblem på ryggen och svetsar bil av en kasse skrot
Som laglösa kom de ridande, efter många trånga mil
De klev ur sadeln vid ItaliabarenDär de omsorgsfullt band fast sin bil
Var tyst och nöjd med vad dom serverar över raggargårdens disk
Och fråga inte efter vem som levererar, det du dricker om du vill hålla dig frisk
För även om groggen som du bär drar till sig flugor
Så dör de när de landar i spat
Och bara bögar dricker drinkar med flugor
Och bara fjollor kallar sallad för mat
De värsta syltorna i staterna, de vet jag i och för sig ingenting om
Men jag har spelat gitarr för alla raggarna, ända från Skälvum till Tidaholm
Och ber du nån på Roadmasters om ett askfat, så möts du av ett hånfullt smajl
Sen så fimpar han direkt på golvet, ler och säger "California style"
Och snor du någonting på gården, så räkna inte med finka och polis
Här bestraffas du på gammalt hederlig, vilda västern-vis
För även om det råder brist på tjära och fjädrar
Så har straffet kvar sin cowboyudd
Först så rullar de dig i slitolja och sen i trasselsudd.
Ändå aldrig riktigt packad före fem
Text och musik: Per Svensson
Utgiven på albumet "Lilla vägen hem"
Det är rätt kallt på natten, och alla löven faller av
Snedda rakt över rabatten, och sen in på Bishops arms
Inte särskilt bitter, eller för den del särskilt bränd'
Mer som nåt skavt från julbasaren, ett litet fynd från secondhand
Man lär sig att falla, inom de ramar man formar i tron
På att en, två, tre, fyra, fem kalla, ska värma hela vägen över bron
Och det spelar ingen roll vem som skålar, eller vilken slags stammis du blitt
Det är bara barn och dårar som ostraffat kan tala riktigt fritt
Det är rätt kallt på natten, men det spelar inte någon roll
Snedda rakt över rabatten, fast åt ett helt annat håll
Adresserad till en gråzon, var det som om du var sänd
Ja, jag har en liten vän nu, som väntar på att jag ska komma hem
Man lär sig att vandra, emellan skenvägar, gränder och prång
Bland en, två, tre, fyra, fem andra, så väljer jag just dig varenda gång
Man lessnar väl på att knalla ensam, och släntra snedställd ner mot station
Man lessnar på den tomma kalla känslan, du gör mig till en bättre version