Charlotta

Text: Per Svensson,

fritt efter "To Ramona " av Bob Dylan

Utgiven på "Fyllhundar & frälsarsånger"

Charlotta, kom närmre, slut nu mjuk dina svetslågeblå

Min stolthet har inte råd att, ge dig nåt mer smicker ändå.

Och vi är inte på nåt hav utan hamnar, jag är så trött på sånt trams

Antingen sitter vi still, om det är vad du vill, eller så går vi nån helt annanstans.

Har inte mycket att säga, men de ord som trots allt når fram

De verkar träffa dig som pärlor och rullar rakt ner i din lilla hand

Och så länge du håller dem där, så är jag fastnaglad här,

kvar vid din magnetiska hud

Vill inte samla fler poäng, jag vill summera och gå hem, och vila skallen ifrån skrålande ljud

Har hört dig säga nångång, att du inte är bättre än nån, och att du knappast är så speciell

Men bland dem som lever i strofer från TV:s såpor är du nog trots allt en egen modell

Alla barn hyllas, alla barn fylls av, en dröm om att bli sig själva en dag

Men vi som inte når tronen, högsta divisionen, ger upp för att va de andra till lags.

Cirkus Edelmann

Text och musik: Per Svensson,

Utgiven på "Bruksdrömmar"

Jag kan se mänskor från igår, fast de vart borta många år

Och alla skuggor de rör sig av och an

Jag går i det som en gång var, fast bara spillrorna är kvar

Och alla skuggor de rör sig av och an

En evighet sen jag var ung, nu är huden blek och tunn

Och alla skuggor de rör sig av och an

Jag går i utkanten av stan, där jag har bott sen jag var barn

Nere vid Skjortas bil och skrot i grus och damm

En ensam vimpel fladdrar i vinden, som en trött och lite fadd applåd

Kvar av stolta stan finns mest bara spridda minnen

Och de flesta ligger väl ner på kyrkogårn

Den våren jag var nio år, kortbyxor och snaggat hår

Och alla skuggor de rör sig av och an

Cirkusens parad, i en lycklig liten stad

Och alla skuggor de rör sig av och an

Stora män och viga tanter, clowner, elefanter

Och alla skuggor de rör sig av och an

Lilleputtens pulpet, en papperstrumpet

och magikern Rolandos röda vagn

En ensam vimpel fladdrar i vinden, som en trött och lite fadd applåd

Kvar av stolta stan finns mest bara spridda minnen

Och de flesta ligger väl ner på kyrkogårn

Nitton år, rock och hatt, tredje rad och sjunde plats

Och alla skuggor de rör sig av och an

Bredvid Bengtsson och hans fru, när direktörn skrek "Bienvenu"

Och alla skuggor de rör sig av och an

Sibyllans midnattsblåa dörr, gröna ögon, korpsvart burr

Och alla skuggor de rör sig av och an

Och trots mitt vuxna kamouflage, såg hon igenom mig som glas

Och sa "välj du dina drömmar väl du unge man"

En ensam vimpel fladdrar i vinden, som en trött och lite fadd applåd

och på skylten till Sibyllan invid grinden, femtio kronor för tre goda råd

Men om du lyssnar bort mot brynet och linden,

små små passningar till dem som kommer ihåg

Där prasslar viskningar och barndomsminnen

Om Cirkus Edelmanns allra sista år.

Drömstan

Musik: Mac Davis, text: Per Svensson, fritt efter In the ghetto

Utgiven på albumet "Fyllhundar och frälsarsånger"

Alla flingor föll, och det var dagen före doppardan,

som det föddes ett litet gossebarn... Ute i Drömstan

Och hans mamma grät, med en varmrökt cigg på en trång balkong,

och på radio nån tjatig svensktoppssång om stora lyckan

Och det är väl knappast här i stan, som fula ankan blir nån svan,

de vet vem du är och du är knappast av nån vikt

Så se på mor och far, snart är du likadan...

Knegande kugge gör sin plikt,

och drömmer om bostadsrätt med sjöutsikt

Som i en annan del av stan, de håller ihop de som kan,

alla glin med fina efternamn, bildar sin drömklan

Och om de nånsin faller hårt,

så är det väl i plurret efter en fest för våt,

eller i durken på pappas segelbåt, långt från Drömstan.

Men just denna stora dag, är vår gosses far väl ganska glad,

sen vaknar han imorrn till bitterhet och till sans.

Lägger år till år, många tunna gråa hår

Och gossen ärver samma dröm som hans,

en lite trött och grå och med en blek nyans

Men se så stolt han bjöd, laget runt till sitt trogna gäng,

de som gärna tar en öl... Ja, eller fem... Men för en finfin orsak!

Och ganska snart han slog, pannan i disken på Stures krog,

men snälla taxin väntar nog, och kör till Drömstan.

Där mamma vaggar ömt,

tills gossebarnet blir lugnt,

och somnar in till en änglakörsrefräng.

Och precis som i bibliska dar,

är han ett sällsynt saligt exemplar

Sover sött i en nysnickrad säng,

och precis som Jesus har han en farsa inom byggsvängen

Och såg du stjärnan sen,

den dök upp nånstans där bakom PLM

och den lyste upp hela himmelen över Drömstan

Och likaväl min vän, som i ett litet stall i Betlehem,

så kan du kanske möta frälsaren, ute i Drömstan

Ute i Drömstan

En grindpojkes lott

Musik: Roger Miller, text: Per Svensson, fritt från "King of the Road"

Utgiven på albumet "Fyllhundar och frälsarsånger"

En trött gammal shejk ifrån Dubai

Två taniga mongoler och en grabb från Shanghai

En lismande säljare från Bogota,

och nån vilsen liten kossa ifrån Tidavad.

Två bittra bröder från Laholm

En trött och sviken Carmencita från Samboronbon

Ett suicid av Christer Sjögrens senaste basist,

tyckte väl kompet börja bli lite trist

Man håller grinden öppen, ja då och då

Ömsom hyllad ömsom spottad på

Och fastän chiefen är en tvivelaktig figur

går han och glassar som han är nåt slags gud

Han säger bästa vägen, är sällan rak

Och tänk på att du jobbar för en viktig sak

snart får du lång semester och vila ut,

men den här köjöveln tar aldrig slut

Nere på krogarna i Stockholms stad

Där har vakterna batong och kollektivavtal

Men häruppe bossens vilja lag,

jag tänker aldrig mer ta jobb på nåt familjeföretag

Man lever på de små mutor man kan få

Nånting för er snåla dödliga att tänka på

Det tillhör väl hyfs att ta nåt med sig dit man far,

jag har inte fått en cigg på 14 dar

En pank börshandlare ifrån New York

Två trötta huliganer från nåt fotbollsbråk

En skock ystra japaner med kamera i hand

bakom en Skövdebo som trängde sig fram

En liten delegation från PRO

Som än en gång ville spela dragspel med Bertil Boo

Jag svarade: tretton trappor ner ungefär,

och förresten ta och hälsa från Per!

Tro inte på gamla filmer eller sånt som sagts

Liemannen spelar aldrig schack

Han är en glad filur med kepsen på sned

som stretar över backen på sin flakmoped

Nu e visan snart slut,

Men vi ses väl igen

Den dag din kropp ska ge ditt bidrag till förmultningen

När själen lämnat komposten så möter jag er,

oavsett om ni ska upp eller ner

Ensamt ovanpå

Text och musik: Per Svensson

Utgiven på albumet "Bruksdrömmar"

Sista checken är clearad, och här står man med darrande ben

Farsan lagd för att vila, sex fot under en sten

Klämtande klockor har klingat ut, och svalorna svävar, precis som förut

Ingen sten utav marmor, med titel och tyngd ovanpå

Du vet en knegares ben dom, ligger stilla ändå

Är det ensamt därnere? Det är ensamt ovanpå

Här ligger såna du kände, men det är väl inget du hör

Här ligger såna du en gång, stått med mössan i handen inför

Här ligger välsmorda tungor, här ligger ståtliga ben

Här ligger dammiga lungor, här ligger trasiga knän

Nu är det bara min vilja, och ingen tröst finns att få

Vart var det du skulle, vart ville du nå?
Är det ensamt därnere? Det är ensamt ovanpå.

Fyra minusgrader och fjorton dar till jul

Text & musik Per Svensson

Utgiven på albumet "Lilla vägen hem

Första snön den har just fallit, lilla staden somnar om

Ingen bryr sig var du varit, eller varifrån

den där tomma blicken kommer, sköt dig själv

Pizzeria Alfredo önskar en trevlig kväll

Tomt och tyst, hela vägen hem

Förutom 740:n som sladdar på parkeringen

Och bakom stängda persienner, TV:ns blåa ljus

Fyra minusgrader och fjorton dar till jul

Och vid Terassen kök och bar, är hela längan svart

Det var nog som dom sa, att han bara lämnade allt och stack

Och Stadshotellet mönstrar ingen artistelit precis

Men man är glad och tacksam över att någon hittat hit

Looserstämpeln präntas, går det inte bakåt står det still

De unga ser vad som förväntas, men inte hur det ska gå till

Jag är på lagom avstånd, vill inte ha nåt strul

Fyra minusgrader och fjorton dar till jul

Grillen släcker ner, imorrn är allt sig lik

Fastän hela stan är bomullsvit

Och det är långt till nästa löning,

men snart är året slut

Fyra minusgrader och fjorton dar till jul

Hög tid

Text och musik Per Svensson

Utgiven på albumet "Lilla vägen hem"

Alla trilla ut på trappen, skolans klocka skrällde tolv

Snart är du inte längre kung i längd och kast med liten boll

Snart tar du bussen över backen till mänskor av en annan sort

Där finns det säkert dom som kastar såna saker längre bort

Du har hört om stora grabbarna som åt upp all sin gröt

Och om hur Jesus gick på vattnet utan att klänningen blev blöt

Allt som kan tävlas i ska tävlas i och hyllas den som bör

Så känner en sig rätt så lyckad, resten kass och utanför

Du är fri, att bli vad du vill bli

Säger alla de små jävlarna med medvind i sitt liv

Själv så vet du stigen leder nedåt, bakåt innan varje litet kliv

Hög tid att ta och skaffa sig en stil

Lågmäld liten krake med en framåtböjd profil

Och en klösande hunger efter nystart och en otrampad stig

Vakna upp på stora slätten, när allt redan var släckt

En vilsen liten krake med en korkad dialekt

Dunk i ryggen för talang att sitta still och hålla käft

Blicken i backen ut ur skolan, alltid redo till reträtt

Du är fri, att bli vad du vill bli

Säger alla de små jävlarna med medvind i sitt liv

Själv så vet du stigen leder nedåt, bakåt innan varje litet kliv

Hög tid att ta och skaffa sig en stil

Lågmäld liten krake med en framåtböjd profil

Och en klösande hunger efter nystart och en otrampad stig

Höst

Text och musik: Per Svensson

Utgiven på albumet "Fyllbultar och frälsarsånger"

När den här hösten, har börjat släcka ner den lilla stan och det är tomt

På torget och på de flesta cafen

Och det är dokusåpor på varenda jävla löp och kanal

Och själen den känns som huggen i sten

Men trillar in, och tar en bärs, och trillar hemåt till slut

På tv trallar de fnittertippor som inte har röstats ut

Sen viks de ut, sen är det roliga slut

Och kön av aspiranter verkar aldrig nånsin dö ut

Och flera fåniga program börjar gry

Du är hellre känd, i hela riket som en idiot, än att va här

Skapligt trevlig men också helt anonym

Kvällstidningarna njuter av dina fyllor och små spratt

Nyss var du utslängd ifrån Spybar, förr bara portad på Stadt

Tänk vad framgångar kan komma snabbt...

och tänk vad fri konkurrens, kan ge små trevliga val

Nu finns det valfri förnedring, på valfri kanal

och nya kändisar för varje dag

Så byt nu din karriär om du haver nån slags talang

För att va skränig och jävligt jobbig, och utan kläder ibland

Då är du löpsedlarnas nya namn

Karaokekväll på Hjorten

Musik: Pärleporten Text: Per Svensson, fritt efter Pärleporten

Utgiven på albumet "Fyllbultar och frälsarsånger"

Som en härlig gudomskälla

Flödar det öl ur varje kran på Hjortens krog

Innanför skranket Rönnlunds vilja gälla

Men han har frälst mig med förlåtelsens små ord

Han har nycklarna till portenden sista där jag ännu kommer in

Karaokekväll på Hjorten

Ger fröjd och glädje åt ett sorgset litet sinn

En gång som en jagad duva

Ja, ett bespottat litet kräk på varje bar

men genom nåden har han hjälpt mig

så jag kan bli den glada prick jag en gång var

Han har nycklarna till porten

Den sista där jag ännu kommer in

Karaokekväll på Hjorten

Ger fröjd och glädje åt ett sårat litet sinn

Under. Alla glädjande små under

I andra fickan låg en skrynklig hundring kvar

Det är just sådana fantastiska små stunder

Som gör det värt att slappna av och sitta kvar

När man reser sig ur lorten

och borstar skammen av sitt sorgsna lilla liv

Är det vår herre själv som blandar korten

och du får till en helt ny chans i nästa giv

Vissa herrar bör ej sjunga, vissa damer borde ej dansa fram på tå

Men lyckan är ej blott en ägodel för de unga

Så därför dansar vi och sjunger vi ändå

Jag styr skankorna mot porten

Den sista där jag ännu kommer in

Det finns ett vattenhål på denna orten

Som just för mig har gläntat på sin lilla grind

Som är som plåster på en skrapad liten kind

Kullen

Text och musik: Per Svensson

Utgiven på albumet "Lilla vägen hem"

Jag är född vid en kulle, och en vindlande väg

En bilskrot, ett ålderdomshem och en affär

Plåtstins och rälsbuss i närmaste by

Och ett litet stationshus som, porten mot äventyr.

Det är här man kan stigen, varenda vass liten sten

Höga gräset och daggen, emot skrubbade knän

Alltid en bra bit från vägen, långt bort från all slags trafik

Men med koll på hela världen, från stora vägen och hit

Fort, upp på cykeln, det är bara tre dagar kvar

Innan du sitter med de andra, i bänkar på rad

Till och med kråkorna tystnar när du dammar förbi

Här kommer en som är lycklig och fri

Och när du bussats till skolan, för att hitta din sort

Och hela skocken av ungar, har blivit en rangordnad flock

Ifrån de finare namnen, ner till helt vanligt folk

och om nån undrar vem du är så, är du Svenssons pojk

Och som i en gammal western, som i ett bakhåll för rån

Låg vi med örat mot rälsen och väntade på tåg

Tills åtta år senare 15.22, så satt jag på ett tåg härifrån

Jag är född vid en kulle, och en vindlande väg

En igenvuxen bilskrot, en nedlagd affär

På en skramlande rälsbuss på väg ifrån byn

och ett litet stationshus som porten mot äventyr

Lilla stan

Text och musik: Per Svensson

Utgiven på albumet "Bruksdrömmar"

Det gnager dovt och gnällande från stan

Det gnager in i märgen, det gnager natt och dag

Och fast det är hopplöst önskar jag

Jag önskar mig Sibyllan, jag önskar Edelmann tillbaks

Går omkring som ingenting har hänt

Fast lilla stan har somnat in och du vet att det var längesen

Som någon hoppfull tro var tänd

Som när Bengtsson flög som vänsterhalv

och dörren stod på glänt

Emot en ljus och vacker värld

Och nånting så mycket större än det här

Där både gamlingar och ynglingar och barn

Drömde stort och fritt och stannade kvar i lilla stan

Nere vid bruket hänger ännu doften kvar

Som om det bara var semester, som om stoltheten är kvar

och vi står här fast vi stelnat du och jag

I skuggan av en skorsten, i skuggan av ett skal

Och det är nya glin vid Hellmans gamla grind

Där vi hängde alla kvällar, och sa att: "Snart slår allting in"
och du ser sorgsen ut, men säger ingenting

och jag låtsas inte om det där som blänker på din kind

Det är väl du och jag trots allt

Som håller fast i rodret fast det blåser hårt och kallt

Och man börjar väl bli ganska van

Att drömma stort och fritt, men stanna kvar i lilla stan.

Lilla vägen hem

Text och musik: Per Svensson

utgiven på albumet "Lilla vägen hem"

Förbi alla spåren, och sen upp över bron

Där husen blir högre, och alla pajsare bor

Femton mil över slätten, och nästan fram till en sjö

Ligger slummerbyn och bara väntar, på att få dö

En samling hus på en sluttning, som tiden sprungit förbi

Det växer björk i en skorsten, på gamla stenhuggeriet

Längs med en hoplappad landsväg, som slingrar sig ner

Förbi den gamla affärn och trötta villakvarter

Vart tog du vägen? Minns du än?

Det där vassa knastret nere vid grusvägen

Jag går vid skrothandlarns plank, och stannar till en stund

Här skäller inte längre någon schäferhund

och man är som en främling, fast man känner igen

Lilla vägen hem

Det är en oskuldsfull tystnad, som om tiden stått still

Sen man var en indian i stora skogen intill

Eller bara låg still och lyssnade, på hur vinden tog fart

och stora trädens kronor gungade fram och tillbaks

Vart tog du vägen? Minns du än?

när vi släpade ut förstärkarna på grusplanen

och två ackord var tillräckligt, sen var man berömd

Från Jonssons backe hela vägen ned till Bengtssons lund

och man är som en främling, fast man känner igen

Lilla vägen hem

Lågintensiv

Text och musik: Per Svensson

Utgiven på albumet "Lilla vägen hem"

Alltid nån som hunnit före, alltid nån med mera driv

Man är som svansen på ett snöre, och i ett annat kollektiv

Vi som ända sedan sandlådan satt våra trubbiga små armbågar i kläm

Aldrig riktigt klipp i steget, när andra klipper till direkt

Man står och tvekar inför läget och undrar om man verkligen sett rätt

Att vägen öppnar sig, och just för dig, och just i denna lilla stund

Låt dom tävla, det rör väl inte dig.

Låt de sträva, efter varenda liten grej

Det väntar säkert medvind, det väntar bättre glid

För en fri, och en lite lågintensiv

En liten Hubbabubbaunge, Hobbexdröm och Ellosjeans

Och all sin livsvisdom från Buster, Jesus och Bruce Lee

Man hänger som en vante mellan nu och då

Och hur allting ska bli

Jag tror det är en hund begraven, sen kollektivet gick i kras

Och alla står och hoppar för en sockerbit som gage

Det klättrar nån på ryggen, så fort du börjat slappna av

Eller hur?

Låt dom tävla, det rör väl inte dig.

Låt de sträva, efter varenda liten grej

Det väntar säkert medvind, det väntar bättre glid

För en fri, och lite lågintensiv

För en fri, och lite lågintensiv

För du är fri, bara lite lågintensiv

Pizzeria Viking

Text och musik: Per Svensson

Från albumet "Lilla vägen hem"

Du tar till höger vid hotellet, trehundra meter ungefär

förbi Holmgrens och kapellet och Olssons garnaffär

Strax innan Skräddarbacken, med stadens enda klarblå dörr

Ligger Rezas pizzeria, där fina tantfiket låg förr

En "Sigge special" sitta här eller ta med?

Jag sätter mig vid fönstret, och ser hur Olssons släcker ner

Här står tomten av porslin och adventsljusstaken kvar

Fast det är fjortonde april och våren kommer säkert snart

Bakom glas och ram och på en fusktegeltapet

Hänger ett gulnat klipp från Hallandsposten '93

Och Rezas ögon lyser inte längre, som de gjorde den där dan

Pizzeria Viking hade premiär i lilla stan

Den dan var allting fritt och öppet, det här var drömmarnas land

Och precis som farsan där i Bagdad, med en helt egen restaurang

Blanka marmordisken och en halv vägg av frostat glas

Blommorna från banken, och nåt slags inflyttningskalas

Bakom glas och ram och på en fusktegeltapet

Hänger ett gulnat klipp från Hallandsposten '93

Och Rezas ögon lyser inte längre, som de gjorde den där dan

Pizzeria Viking hade premiär i lilla stan

Och han har hört om dem som faktiskt återvände

Fast det knappast verkar va nån bra idé

Blunda hårt, så ser du Tigris södra stränder

Och sammetsmånen som sakta sjunker ner

Bakom glas och ram och på en fusktegeltapet

Hänger ett gulnat klipp från Hallandsposten '93

Och Rezas ögon lyser inte längre, som de gjorde den där dan

Pizzeria Viking hade premiär i lilla stan

Polarn och Carita

Musik: Evert Taube. Text: Per Svensson fritt från "Fritiof och Carmencita"

Utgiven på "Fyllbultar och frälsarsånger"

En trivsam liten by där mänskor med varandra prata

Hittar du med lupp och skapligt detaljerad karta

Stora slätten runtomsig många långa flacka mil

Rälsbuss eller cykel om du saknar egen bil

och inte har så brått tillbaka

Loppis, café och kyrkogård

Krypavstånd till Pingstkyrkan för ro och själavård

Och där med fötterna i myllan, men med huvet i det blå

och en helt ny syn på livet

Inte så stadd i kassan, men ändå

Jag panta mina cigg, och min kavaj, min telefon

och fick en flaska med nåt grumligt i, sen nånting med grenadine

och fyra något ljumma pilsner

Öööh, du Carita lilla vän, du blir väl med på efterfesten sen

Det är visst nåt borte hos Olsson, men jag tänker inte gå

Det vill säga om det inte är så att du hakar på

Då knallar vi väl dit tillsammans

Och blir det trist så sticker vi så fort vi kan

Jag slaggar hellre någon annanstans

Jag vill ju bara va med dig, och hans dryga gäng är nog sig likt

Men tänker inte dras med in i något tjafs om politik

och natten är ju skapligt ung ännu va?

Nej, Svensson, nu är du allt för fin

Vem var det förra gången som drack ur mitt sista vin

och som stupade i soffan som en drunknande kamel

och inte gick att släpa hem sen

Jag knallar nog hem till eget bo

Och jag är knappast så desperat som vissa här tycks tro

Och har du orkat cykla hit så orkar du nog cykla hem

Ge dig av direkt så är du där i gryningen

Sen hörs vi väl per telefon, va?

Å Carita, du Carita, gör mig inte så besviken

Det är för fan minst fyra mil och riktigt djupa diken

Jag skärper mig, jag lovar dig, jag blir en stadig man

Bara jag får ut i klara friska luften lite grann

Förtjänar väl en andra chans va?

Nej du, jag faller inte för nåt tjat

Jag ska upp i skaplig tid imorrn och sen på stort kalas

Och om du nödvändigt ska veta så här helt upplysningsvis

Så ska jag faktiskt dit med Fransson!

Han som har eget åkeri, två lastbilar, en buss, och litet hobbysnickeri

Han har lovat mig en resa nu till hösten till Paris

Fyra nya däck till bilen och en bra begagnad spis

Alldeles in blanco

Åh, Carita, du Carita lilla vän

Akta dig för såna sluga män

Vips så är du i hans kök med gråa testar i ditt hår

Vaktar hans fyra feta ungar och en livstrött labrador

Sen så finns väl ingen väg tillbaka

Men min kärlek gör dig fri, fast jag är pank och kanske lite lätt naiv

Du vet jag är en vilsen man i varje hamn jag hamnar i

Men om du har en öppen famn även för fumligt frieri

Så är du stjärnan i mitt liv...Carita

Scoutackord

Text och musik: Per Svensson

Från albumet "Lilla vägen hem"

Jag må väl va en något trög liten spoling

och ingen instinkt för att slåss för det jag sagt

och lilla huvet bara varsam slipat av skolning

men rädd om det som trillat på plats

Inte så kräsen över krubb och boning

Man ligger still just där man råkat ha vält

Och trötta benen hittar lätt till försoning

De slaggar lugnt i vilken binge som helst

Ge mig ett varmt litet hörn, himlen den är så grå

Ge mig en simpel låt och några scoutackord

Ge mig ett varmt litet hörn, när vinden ligger på

En liten pilsner och en vän värd att vänta på

Så sövande och gungande långsamt

Stiger röster som ett vaggande sorl

Och hålögda skuggorna på andra sidan rutan

Stretar framåt emot helt andra mål

Jag sitter hellre ner med nån med fallenhet att grubbla

än nån som ser allt som så uppenbart

Jag sitter hellre ner med nån med fallenhet att snubbla

än den som hela tiden ökar sin fart

Ge mig ett varmt litet hörn, himlen den är så grå

Ge mig en simpel låt och några scoutackord

Ge mig ett varmt litet hörn, när vinden ligger på

En liten pilsner och en vän värd att vänta på

Soppatorsk mellan Nashville och Tidaholm

Text och musik: Per Svensson

Utgiven på albumet "Fyllhundar och frälsarsånger"

Vem har sagt att man måste vart i Nashville

För att ha en äkta countrystil?

Också jag är väl en lessen grabb från landet

Med en kasse bärs och en rostig bil

Och nog har jag väl haft obesvarad kärlek

Och nog har jag väl bränt en hel del löningar på sprit

Och patetiskt gått och trott på lite närhet

Hos nån storbarmad obarmhärtig servitris

Det är grabbarna från glesa bygden som gör allvar utav hot

Som bär upp alla emblem på ryggen och svetsar bil av en kasse skrot

Som laglösa kom de ridande, efter många trånga mil

De klev ur sadeln vid ItaliabarenDär de omsorgsfullt band fast sin bil

Var tyst och nöjd med vad dom serverar över raggargårdens disk

Och fråga inte efter vem som levererar, det du dricker om du vill hålla dig frisk

För även om groggen som du bär drar till sig flugor

Så dör de när de landar i spat

Och bara bögar dricker drinkar med flugor

Och bara fjollor kallar sallad för mat

De värsta syltorna i staterna, de vet jag i och för sig ingenting om

Men jag har spelat gitarr för alla raggarna, ända från Skälvum till Tidaholm

Och ber du nån på Roadmasters om ett askfat, så möts du av ett hånfullt smajl

Sen så fimpar han direkt på golvet, ler och säger "California style"

Och snor du någonting på gården, så räkna inte med finka och polis

Här bestraffas du på gammalt hederlig, vilda västern-vis

För även om det råder brist på tjära och fjädrar

Så har straffet kvar sin cowboyudd

Först så rullar de dig i slitolja och sen i trasselsudd.

Upp igen

Text och musik: Per Svensson

Utgiven på albumet "Bruksdrömmar"

Ut igenom grinden, ut mot ljuset

Aldrig nånsin vända om

Jag går med ryggen ner mot bruket

Och har stämplat ut en sista gång

Med bara en tagg kvar på kammen

Och värmen börjar kravla sig tillbaks

Det spricker upp nere i hamnen

Det smätter guld på Lövgrens tak

Och alla planer pockar inombords

Som alltför länge vart på vänt

När det blåser vindar över järnvägsbron

som du aldrig förut känt

Upp igen, som en knuten näve ur det grå

Upp igen, när allt det gamla gått i stå

Och när dom tror de förutspått en väg

För både dig och mig

Så upp igen, och ge dem nåt de aldrig väntat sig

Ändå aldrig riktigt packad före fem

Text och musik: Per Svensson

Utgiven på albumet "Lilla vägen hem"

Det är rätt kallt på natten, och alla löven faller av

Snedda rakt över rabatten, och sen in på Bishops arms

Inte särskilt bitter, eller för den del särskilt bränd'

Mer som nåt skavt från julbasaren, ett litet fynd från secondhand

Man lär sig att falla, inom de ramar man formar i tron

På att en, två, tre, fyra, fem kalla, ska värma hela vägen över bron

Och det spelar ingen roll vem som skålar, eller vilken slags stammis du blitt

Det är bara barn och dårar som ostraffat kan tala riktigt fritt

Det är rätt kallt på natten, men det spelar inte någon roll

Snedda rakt över rabatten, fast åt ett helt annat håll

Adresserad till en gråzon, var det som om du var sänd

Ja, jag har en liten vän nu, som väntar på att jag ska komma hem

Man lär sig att vandra, emellan skenvägar, gränder och prång

Bland en, två, tre, fyra, fem andra, så väljer jag just dig varenda gång

Man lessnar väl på att knalla ensam, och släntra snedställd ner mot station

Man lessnar på den tomma kalla känslan, du gör mig till en bättre version

Foto: Jörgen Björe. Copyright © Alla rättigheter förbehållna