Ihärdiga drömmar i bruksorten
JOAKIM KARLSSON - PROLETÄREN
"Jag känner igen mitt eget Forshaga, liksom jag känner igen varenda bruksort jag tagit del av och varit en del av. Våra bruksorter som varje dag vaknar “på sitt eget vis, inte storslaget men ihärdigt”, som författaren skriver, och jag vet precis vad han menar".
Bruksorter skildras ofta gärna som ett kuriöst fenomen av utomstående betraktare. Inte sällan på ett nästintill lyteskomiskt vis, vilket inte är unikt för just bruksorten. Ju längre från makten fenomenet i fråga befinner sig (här talar jag inte bara om det rent geografiska) desto mer putslustigt, exotifierat eller buskis och främmande blir skildringen eller som ibland, den rena nidbilden.
Byar i Norrlands inland, strävsamma bönder på Skånes åkrar, förortens farliga gangstrar och vi från bruksortens slitna hyreslängor har detta gemensamt. Vi talar alla med lika överdriven dialekt och drattar på ändan, allt på bästa sändningstid.
Tacka därför fan för folk som Polarn Per Svensson och hans kortroman Bruksdrömmar. Det är en fin och stor liten skildring av bruksorten i förändring, den avfolkning och nedläggning som präglar så många av dessa samhällen idag, men framförallt om personerna som bor där.
Om exempelvis Peter, som visserligen kunde fly staden men såklart inte sin klasstillhörighet. I Bruksdrömmarkommer miljöerna, händelserna och personerna verkligen till liv och allt är berättat med vemod, realism och en god portion varm humor.
Här finns det halvdöda torget, kvällsdiset över Storgatan, den lokala skroten och fiket. Här finns drömmarna om vad som kan finnas bortom kommungränsen, men också en vilja att stanna kvar för att det är detta som är hemma och det är banne mig värt något det också.
Jag känner igen mitt eget Forshaga, liksom jag känner igen varenda bruksort jag tagit del av och varit en del av. Våra bruksorter som varje dag vaknar “på sitt eget vis, inte storslaget men ihärdigt”, som författaren skriver, och jag vet precis vad han menar.
Boken är en del av ett projekt som innefattar både musik och poddavsnitt, och jag ser mycket fram emot att få ta del av även det materialet.
Läs Bruksdrömmar om du kommer från Grums eller Degerfors, från Avesta, Bengtsfors eller Munkedal. Alla ryms de i boken och du kommer absolut känna igen dig.
Eller läs den för att du sett Smala Sussie för många gånger och därför tror att det är så vi har det innanför 50-skyltarna.
Men läs den framför allt för att det är en varm liten bok som berättar en större historia än vad som ryms på dess antal sidor.
Polarn Per och Vägen hem
BO BORG
utdrag ur recensionen, hela recensionen hittar du här
"Polarn har en träffsäker stilkänsla. Det finns en vemodig grundklang, men ingen uppgivenhet. Det handlar om längtan efter frihet, en frihet som alltid har både pris, nya krav och baksidor".
Visst är han nostalgisk. Han gör det på ett sätt som ökar känslan av förståelse, samhörighet och sökande efter gemensamma minnen och erfarenheter. Även i längtan bort finns en längtan tillbaka.
Både sentimentalitet och nostalgi har negativ tillämpning och kan bli den emotionella överdriftens sirap. Men så inte alls här. Jag upplever de känslor skildrar som autentiska och sanna.
Jag har nu en tid läst hans två böcker och intensivlyssnat två tillhörande CD-album och tyckt mig förstå och trivts i hans värld.
Plattan Lilla vägen hem kom 2018 och den medföljande boken kallades för texthäfte. Så sett är det en av de bästa texthäften jag stött på. Skivan tar vid där häftet slutar och häftet förmerar och fördjupar skivans budskap.
Jag gillar hans tilltal. En lyssnar även fast det som det är på landet inte är så dramatisk. Men i vissa lägen i livet är det lilla det stora. Kraften finns i enkelheten. Okonstlad ärlighet är alltid mera slagkraftig än symboltyngd förkonstling.
Polarn har en träffsäker stilkänsla. Det finns en vemodig grundklang, men ingen uppgivenhet. Det handlar om längtan efter frihet, en frihet som alltid har både pris, nya krav och baksidor. Skivan innehåller många bra låtar. Han har sin egen röst med jag känner ett svagt, men dock, släktskap med Ola Magnell och Lars Winnerbäck och tyvärr ibland med Bo Kaspers. Min favorit på skivan suveräna låten Hög tid. Tillsammans med många fler som Pizzeria Viking. Och fler ändå…
I september 2025 släpptes en plattaochbokcombo med namnet Bruksdrömmar.
Det märks att Polarna vill vidare. Boken är en kortroman om händelser i en bruksort, uppbrott och återkomst. Den är välskriven. Inga stora åthävor. Vissa händelser får ge lokalfärg och definiera problemställningen. Även den här gången skriver han en enkel prosa som får färg av hans känsla för detaljer och ett kongenialt språk som ger liv åt berättelsen.
Texterna är bra berättelser, välskrivna och drabbande. Han har en sångröst och ett tilltal (där kom det igen) som känns sympatisk och en gärna lyssnar till. Jag uppfattar att nya plattan försiktigt går vidare från det mera visliknande mot varierad och välproducerad pop. Jag känner att han söker frändskap med musik av Mark Knopfler, JJ Cale och ett stänk av den unge Magnus Lindberg i ett spår. Plattan innehåller flera bra låtar som första singeln Alla tider nu som rockar på Polarns bussiga sätt.
Tänk att få använda det fina ordet rejäl tillsammans med gedigen om en artist, författare, bok och platta. Polarn ser poesin i vardagen.
BO BORG
Tusen tack för en fantastisk releasefest av "Bruksdrömmar" bok och musikalbum. Vi ses snart igen!
