Recensioner m.m.

Polarn Per och Vägen hem

BO BORG

utdrag ur recensionen, hela recensionen hittar du här

Visst är han nostalgisk. Han gör det på ett sätt som ökar känslan av förståelse, samhörighet och sökande efter gemensamma minnen och erfarenheter. Även i längtan bort finns en längtan tillbaka.

Både sentimentalitet och nostalgi har negativ tillämpning och kan bli den emotionella överdriftens sirap. Men så inte alls här. Jag upplever de känslor skildrar som autentiska och sanna.

Jag har nu en tid läst hans två böcker och intensivlyssnat två tillhörande CD-album och tyckt mig förstå och trivts i hans värld.

Plattan Lilla vägen hem kom 2018 och den medföljande boken kallades för texthäfte. Så sett är det en av de bästa texthäften jag stött på. Skivan tar vid där häftet slutar och häftet förmerar och fördjupar skivans budskap.

Jag gillar hans tilltal. En lyssnar även fast det som det är på landet inte är så dramatisk. Men i vissa lägen i livet är det lilla det stora. Kraften finns i enkelheten. Okonstlad ärlighet är alltid mera slagkraftig än symboltyngd förkonstling.

Polarn har en träffsäker stilkänsla. Det finns en vemodig grundklang, men ingen uppgivenhet. Det handlar om längtan efter frihet, en frihet som alltid har både pris, nya krav och baksidor. Skivan innehåller många bra låtar. Han har sin egen röst med jag känner ett svagt, men dock, släktskap med Ola Magnell och Lars Winnerbäck och tyvärr ibland med Bo Kaspers. Min favorit på skivan suveräna låten Hög tid. Tillsammans med många fler som Pizzeria Viking. Och fler ändå…

I september 2025 släpptes en plattaochbokcombo med namnet Bruksdrömmar.

Det märks att Polarna vill vidare. Boken är en kortroman om händelser i en bruksort, uppbrott och återkomst. Den är välskriven. Inga stora åthävor. Vissa händelser får ge lokalfärg och definiera problemställningen. Även den här gången skriver han en enkel prosa som får färg av hans känsla för detaljer och ett kongenialt språk som ger liv åt berättelsen.

Texterna är bra berättelser, välskrivna och drabbande. Han har en sångröst och ett tilltal (där kom det igen) som känns sympatisk och en gärna lyssnar till. Jag uppfattar att nya plattan försiktigt går vidare från det mera visliknande mot varierad och välproducerad pop. Jag känner att han söker frändskap med musik av Mark Knopfler, JJ Cale och ett stänk av den unge Magnus Lindberg i ett spår. Plattan innehåller flera bra låtar som första singeln Alla tider nu som rockar på Polarns bussiga sätt.

Tänk att få använda det fina ordet rejäl tillsammans med gedigen om en artist, författare, bok och platta. Polarn ser poesin i vardagen.

BO BORG