Autopilot
Text och musik: Per Svensson.
Outgiven
Mitt i galna byn, på lite trötta ben
Död mans kostym, från frälsningsarmén
och en tråkig typ, vaktar sin port
Han vill ha femtio spänn
och ger en massa gliringar om vad du gjort
Och om allt känns tufft
Så minns att du har kärlek kvar
Och en dejt med pokermaskinen, på Harrys bar
Om det känns som luft, så andas in
Om det känns som gruff, spring därifrån
innan du vänder kind
Här sitter dom putsar stilen,
och vakar bredbent på sin gren
Till dom som tuggat sista milen
med hela säcken full av sten
Och det är först när stormen vilar,
som du kan se för egen del
Att du borde välja nya stigar,
och att skallen har blivit stel
Lilla hjärtat rött, pumpar terpentin
Själv så är jag lite lam och trött,
på alla unga pigga glin
Skallen är bränd av sol,
fast hela fickan är full av regn
Klev av på fel station,
och lilla flykten den är pilsnerdränkt
Välkommen in, så länge du är pigg och full
Sen så kallade de dig för svin,
för att du ramlade omkull
Och släpp för fan! Jag kan gå själv...
Autopilot, varenda lönehelg
Autopilot, hela vägen hem till mig
Balladen om Lidl
Text och musik: Per Svensson,
fritt efter "The ballad of Lild and Aldi " av Mick McConell
Outgiven
Frugan stukade ankeln när hon trillade ur vår säng
Så jag blev chef för både matsedel och veckohandlingen
Jag gick mig ut till brevlådan och hallélulija
Där låg ett blad från Lidl, så nu vet jag vart jag ska
Jag kan knappt hålla mig till torsdagar, när specialarna släpps lös
Jag hämtar kundvagnen i gryningen och sen så är jag först i kön
och nu så vet jag vad som menas med shoppingterapi
Bara på Lidl, bara på Lidl är jag glad och fri
Här har de blodpudding och fiskpinnar, och en prima vinkelslip
Surkål ifrån Tjeckien, och en enarmad bandit
Isterband och joggingshorts, till en behaglig prisnivå
Och en portabel generator ifall strömmen skulle gå
Navkapslar och kräftor, skruv och brysselkål
torkarblad och nektariner, gångjärn i förzinkat stål.
joggingskor, och ett sexpack pilsner ändå från Dundee
Bara på Lidl, bara på Lidl, är jag glad och fri
Fläskkarré i skivor, badrumsskåp och varmrökt sik
En gummibåt med åror, galvaniserad spik
En juicepress, och en köttkvarn och lite ost från Chamonix
Bara på Lidl, bara på Lidl, är jag glad och fri
Tandkräm, gummistövlar, batteridriven bidé
Kedjespray till cykeln och en flamstekt laxfilé
en trevlig best-of-platta med nån Sussi och nån Lili
Bara på Lidl, bara på Lidl är jag glad och fri
Men igår sa frugan stopp, och jag hamnade i depå
Nu tar hon med sig kryckorna, och handlar själv ändå
Jag står i mittgången på ICA, det är som en sorgsen parodi
för bara på Lidl, bara på Lidl, är jag glad och fri
Hon har klippt mina kreditkort, kanske var det lika bra
För jag har skjulet fullt av saker som kan va bra att ha
Och frysboxen är full av spansk gratäng och kokosglass
och jag sover i garaget, på en nyinköpt madrass
Jag sover mitt bland ankelsockor, ugnsformar och glas
Traktörpannor och bowlingskor, och en hästskoformad vas
en badrumsvåg som visar fettprocent och BMI
bara på Lidl, bara på Lidl är jag glad och fri
Ja, bara på Lidl, bara på Lidl, är jag riktigt, glad och fri
Frånvarolappen
Musik: Pat Cooksey, text: Per Svensson,
fritt från "The sick note"
Outgiven
Käre byggmästare Bergström, denna dag är fylld av kval
Du vet jag brukar alltid vara, så där pigg och rask och glad
Men jag känner mig rätt bruten, bena är inte som de ska
Det här är varför undertecknad ej, är på ställningen idag
Igår på fjortonde våningen, där vi rensar gammal sten
Att kasta ned dem uppifrån, var visst ingen bra idé
Det sa förman när han kom förbi, och med en tråkig, tarvlig stil
Så gav han mig en liten hink att släpa tegelstenar i
Efter fyra vändor upp och så ner, var jag slut i mina ben
Jag såg Bengtsson med sin skottkärra och fick en bra idé
Vi fäste den med block och rep, uppå byggställningens topp
Jag gick ner och höll i repet, Bengtsson han stod kvar längst opp.
Jag tog ett stadigt tag och gav signal, ett litet knyck
Han knuffade kärran över kanten, och du jävlar vilket ryck
När bena lättade ifrån backen så förstod jag vad det var
En kärra full med tegelsten väger mer än en sån som jag
Men jag höll fast i repet och for upp som en raket
Halvvägs på min färd mötte jag kärran på väg ner
Den slog axeln min ur led och klämde svårt min högra hand
Men jag höll fast i repet, jag är en tålig man
Sen drog jag skallen rätt i blocket, jag höll i repet som besatt
och när kärran drog i backen, tappade den hälften av sin last
Sen var den allt för lätt igen, och jag kan lova er
Att i samma fart jag nyss fort upp, så for jag också ner
Ett tag så kändes allt rätt fridfullt, som om tiden helt stod still
Men halvvägs ner så mötte jag den satans kärran en gång till
Den krossade min vrist och slog en flisa ur mitt ben
Jag landade på ryggen, på en bädd av krossad sten
Vi hade fått publik, det var en liten road trupp
Resten av lasten var i kärran 40 meter upp
Ett litet gnissel, sen ett brak, sen rasade hela skiten ur
och 30 kg tegelsten föll i en stadig skur
Visst bröt jag fyra revben och höger knäskål slogs ur led
Men jag pustade ändå ut, nu kunde inget hända mer
och som en tapper blodig krigare så släppte jag mitt rep
och såg resterna av kärran, störta rakt mot mina ben
Käre Byggmästare Bergström, jag blir nog borta några dar
Men köttet läker fint, det var vad dr Hansson sa
Och att släpa sten i hink sånt klarar Bengtsson lika bra
Det här är varför undertecknad ej är på ställningen idag.
Hasslösa 1989 revisited
Text och musik Per Svensson
Outgiven
Jag kom som luggsliten grabb till böndernas stora vackra fest
Gröna stövlars tid förbi, nu går dom runt i grå kostym och luktar häst
Så jag flydde in i fyllan, men det var en tillfällig tröst
I palatset mitt i myllan ville ingen höra min röst
Så jag höll mig på min kant, ganska trött och less men ändå observant
När Mekanoroger höll sitt tredje eller fjärde föredrag
Om problemet med Mustanger och reservdelspriserna idag
Tuffare än de flesta och hans röst den hade kraft
Han satt stadigt på sin stol fast han drack Bourbon som saft
Och ingen brud hade pallat lika länge som nån bil han hade haft
Lilla Raggarlisa hade nya röda pumpsen på ikväll
Hon övade på att gå i dem, såg ut som John Wayne mitt i en duell
Hon var nog minst lika vilsen, där som jag
Men det skulle hon aldrig erkänna en dag som idag
För Leffe sa "SMÄLT IN" och Leffes ord var hennes lag
För mig var Leffe ett solklart fall av svårartad schizofreni
Han såg faktiskt ut att trivas där han gick omkring i sin nya dyra svid
Hade bara sett honom på torget bland burnouts och krom
med skitig star spangled banner, vajande bakom
Men nu satt han där rakad, tyst och snäll. Ikväll... Är Leffe kulturell
Olle Snagg reste ragg när jag ifrågasatte hans moral
Visst var det dumt men vad fan vad hade jag för något annat val
När han skulle diskutera sin befattning i ett
Och jag var vägrarparasit och hade aldrig nånsin sett
Det verkliga livet i det gröna, med tårar, snus och svett
Chica Veronica var hela hon en stor besvärad min
Hon hade uppbragt all sin trotsighet och snott med sig pappas hemmagjorda vin
Minen var nog inget mysterium trots allt
Hon hade fläckat ner sin kjol och vinet smakade salt
Och vart hon än såg så var det "bara pilska blickar överallt"
Och jag bara sitter här och väntar på att tungan ska fastna i din gom
Du tuggar på tomgång, tills du har kört hela tanken tom
Men det blev bara massa bråk, du gav för mycket choke och nu står du still
Och tror du verkligen att nån bryr sig om vad du egentligen vill?
Jag ringde dom som lovat komma och tjatade ut en av dom hit
Sa jag hade sprungit in i väggen, gått på världens största nit
Gson kom med bilen som blev räddningen till slut
Jag prisade honom som jag aldrig gjort förut
Somnade på vägen hemåt, med en gnolande visa i skallen utan slut
Kossera, sera
Musik: Jay Livingston. Text: Per Svensson, fritt efter Que sera.
Outgiven
När syrran var bara nio år
Fråga hon mamma vad livet kan ge
Ska jag nångång bli stor, lycklig och fri
Vad skulle morsan väl svara på det?
Que sera, sera, allt blir som det borde bli
För så tänker kossera, men alltför sällan vi
Och visst tog sig syrran vertikalt
Men en bra bit på andra ledden med
Hon grät: Ska jag nångång bli vacker lycklig och fri
så som sparven där i sitt träd
Que sera, sera, det blir som det blir med det
Och du fria det är också kråkera, ta du och tänk på det.
Själv la jag all min kraft och mod
På två säsonger i fotbollsskor
Tränarn muttrade nånting om brist på talang
Fast jag tänkt bli berömd och stor
Que sera, sera, det blir som det blir med det
Visst blir en trött på di hårde bänkera
Men snart så skulle de allt få se
och andra halvlek blev min entré
Just denna märkeliga dag, så skedde mirakel därute på plan
Bollen flög i en båge och landade där, ja just där där jag råkade va
Que sera, sera, äntligen någon slags rättvisa!
Jag tog satsen de fyra fem metera, och keepern han kasta sig ner
Nu sker det som borde ske
Inte vet jag la vad det va, kanske nån grop mitt på plan eller kastande vind
Jag klappa te med den bredaste sidan av skon, men bolljäveln gick inte in
Que sera, sera, det sker det som måste ske
Vissa har känslan i föttera, men jag, jag gick aldrig dit något mer
Farsan röt: Ja, vad var det jag sa! Det var la synd det på dyra skora och böxera
Sjön e la full snart av di kastade yxera, som du har bidragit med
Jag sa, den som lever får se
Que sera, sera... Visst har en oflax i spel
Ja, och för allandel också med tösera
Vissa di springer alltid rätt på krösera
Andra valsar med vilsna steg
en blir inte bitter, bara lite mer feg
slåss med di drifter som en borde lagt ner
Livet e allt en kroookig väg
Mitt sätt
Musik: Jacques Revaux och Claude François, text: Per Svensson, fritt efter "My way"
Outgiven.
Så nu, är resan slut, lite pinsamt kort, va?Till vägens ände...
Men det känns skönt, känns som att pusta ut
Och jag vill inte reda ut, vad det var som hände
Jag fyller mitt liv, med det jag vill
Kanske ingen konässör, men jag väljer själv min matsäck
Du hittar säkert någon ny, någon ny att tufsa till
Själv går jag härifrån på mitt sätt
Du ger dig själv omdömet, som go och glad
Det är så typiskt dig, så kladdigt simpelt
Att sno sin livsvisdom från Kexchoklad
Och sen klistra på sig flinet som en fånig liten vimpel
Du recenserar andra, och deras liv
Deras hus och barn och bil, som en vilsen liten hackspett
Jag är väl också född att famla, men jag håller låg profil
Jag låter folk få va på sitt sätt
Och där är din dotter, din ögonsten, hon gömmer huvet mellan sina knän
Jag vet, jag kanske gjorde fel, kanske röt till på helt fel sätt
Men jag fick ungjäveln att hålla käft
En satans smålandssemester, och sen en ömklig reträtt
Men jag gjorde den på mitt sätt
Hur mycket plåga är en stackars krake värd
Så tänkte Rasmus och sen hamna han på luffen
Själv är jag på Astrid fucking Lindgrens värld
Jag pallar inte med det här, jag kan inte andas luften
Och att få dig att förstå, det är ett mandomsprov
Det är som att med sked ta och gräva sig en grop
Du kan kalla dig naiv, och du kan kalla dig för god
Själv är jag en blåögd jävla idiot
Men det är så jag möter världen och visst kan man trampa snett
Och halta vägen fram på sitt sätt
Stå breve han
Musik: Stand by your man.
Text: Per Svensson, fritt efter "Stand by your man"
Outgiven.
Det verkar inte jämt så lätt att vara kvinna,
ej heller att va man och låtsas man har koll
Redan i femman, så föll du för han
En alfahanne sen han vann kast med liten boll
Man tager sig en roll och håller i den
Man tager sig ett fumligt litet steg
Man hamnar efter och blir lite bittert vänstervriden
Låtsas som det var just hit man var på väg
Stå breve han, som en klädsamt lite ödmjuk kvinna
Låt han tända grillen är du snäll
Stå breve han, ja även när altanen börjat brinna
Det är han som ringer brandkåren ikväll
Varenda brud och lägenhet ska ha försköning
Renovera badrum och byta kök var tredje helg
Det borde instiftas en skapligt stor belöning
Till den som vrider armen av Martin Timell
Stå breve han, även i järnaffärn och träbutiken
När han bredbent muttrar nåt om tretumtvå
Stå breve han, och låtsas inte om din del av krisen
Efteråt så är allting hans fel ändå
En riktig man frågar aldrig nån om vägen
En riktig man han kör vilse med besked
En riktig kvinna hon är alltid så trägen
Hon samlar oförrätter som hon ska spetsa dig med
Stå breve han, som en klädsamt lite ödmjuk kvinna
Låt han tända grillen är du snäll
Stå breve han, ja även när altanen börjat brinna
Det är han som ringer brandkåren ikväll
Låt han tända grillen är du snäll