Bruksdrömmar - 2025 release i september - kortroman samt musikalbum
1. Upp igen
2. Sibyllan
3. Nästan ingenting
4. Andra tider nu
5. Ensamt ovanpå
6. Cirkus Edelmann
7. Lilla stan
En kortroman, podcast och ett musikalbum.
Med humor, värme, vemod och en nypa magi målas en berättelse upp om att växa
upp, drömma stort och slutligen våga vända hem. Bruksdrömmar är en resa
genom lojalitetens landskap, känslan av utanförskap och styrkan i att forma
ett nytt liv – mitt i det gamla. En liten historia om samhällets stora hjärtan.
Inspelad och producerad av Tony Malmberg, Fatesound productions
Recension från tidningen Proletären:
Det är en fin och stor liten skildring av bruksorten i förändring, den avfolkning och nedläggning som präglar så många av dessa samhällen idag, men framförallt om personerna som bor där. I Bruksdrömmar kommer miljöerna, händelserna och personerna verkligen till liv och allt är berättat med vemod, realism och en god portion varm humor.
Jag känner igen mitt eget Forshaga, liksom jag känner igen varenda bruksort jag tagit del av och varit en del av. Våra bruksorter som varje dag vaknar “på sitt eget vis, inte storslaget men ihärdigt”, som författaren skriver, och jag vet precis vad han menar.
Läs Bruksdrömmar om du kommer från Grums eller Degerfors, från Avesta, Bengtsfors eller Munkedal. Alla ryms de i boken och du kommer absolut känna igen dig. Eller läs den för att du sett Smala Sussie för många gånger och därför tror att det är så vi har det innanför 50-skyltarna.
Men läs den framför allt för att det är en varm liten bok som berättar en större historia än vad som ryms på dess antal sidor.
Recension ur kulturtidskriften boborg.se
Det märks att Polarna vill vidare. Boken är en kortroman om händelser i en bruksort, uppbrott och återkomst. Den är välskriven. Inga stora åthävor. Vissa händelser får ge lokalfärg och definiera problemställningen. Även den här gången skriver han en enkel prosa som får färg av hans känsla för detaljer och ett kongenialt språk som ger liv åt berättelsen.
Texterna är bra berättelser, välskrivna och drabbande. Han har en sångröst och ett tilltal (där kom det igen) som känns sympatisk och en gärna lyssnar till. Jag uppfattar att nya plattan försiktigt går vidare från det mera visliknande mot varierad och välproducerad pop. Jag känner att han söker frändskap med musik av Mark Knopfler, JJ Cale och ett stänk av den unge Magnus Lindberg i ett spår. Plattan innehåller flera bra låtar som första singeln Alla tider nu som rockar på Polarns bussiga sätt. Tänk att få använda det fina ordet rejäl tillsammans med gedigen om en artist, författare, bok och platta. Polarn ser poesin i vardagen.
Lilla vägen hem - 2019
Recension ur Kulturtidskriften boborg.se
Plattan Lilla vägen hem kom 2018 och den medföljande boken kallades för texthäfte. Så sett är det en av de bästa texthäften jag stött på. Skivan tar vid där häftet slutar och häftet förmerar och fördjupar skivans budskap.
Jag gillar hans tilltal. En lyssnar även fast det som det är på landet inte är så dramatisk. Men i vissa lägen i livet är det lilla det stora. Kraften finns i enkelheten. Okonstlad ärlighet är alltid mera slagkraftig än symboltyngd förkonstling.
Polarn har en träffsäker stilkänsla. Det finns en vemodig grundklang, men ingen uppgivenhet. Det handlar om längtan efter frihet, en frihet som alltid har både pris, nya krav och baksidor. Skivan innehåller många bra låtar. Han har sin egen röst med jag känner ett svagt, men dock, släktskap med Ola Magnell och Lars Winnerbäck och tyvärr ibland med Bo Kaspers. Min favorit på skivan suveräna låten Hög tid. Tillsammans med många fler som Pizzeria Viking. Och fler ändå…
1. Kullen
2. Hög tid
3. Lilla vägen hem
4. Lågintensiv
5. Scoutackord
6. Pizzeria Viking
7. Fyra minusgrader och fjorton dar till Jul
8. Över bron
9. Ändå aldrig riktigt packad före fem
Det finns så oändligt många sånger om Stockholm, och en hel del om Göteborg. Varför skulle inte då Gössäter, Stenhuggeriet, Jonssons backe och bråkans bilskrot förtjäna en sång. Eller Kinnekulle? Eller Pizzeria Viking. Albumet består av nio sånger där Kullen, Hög tid och titelspåret handlar om uppväxten på Kinnekulle. Övriga sånger har sitt ursprung i Lidköping, Mariestad, Falköping och Göteborg.
Inspelad i Studiohuset i Göteborg.
Det är 1983 och den lilla byn vid foten av Kinnekulle pustar i sin sommardvala. Det lokala punkbandet kämpar med att hitta något att protestera mot och sjunger sånger om den trista betongen tots att de har granskogen runt hörnet. En dag hittar lokaltidningen ner till replokalen i ålderdomshemmets källare för att göra ett reportage. Är det nu det stora genombrottet kommer? "Lilla vägen hem" innehåller historien bakom de nio sångerna på bifogad skiva.
Fyllbultar & frälsarsånger - 2009
1. Soppatorsk mellan Nashville och Tidaholm text
2. Höst text
3. Charlotta (To Ramona) text
4. Drömstan (In the ghetto) text
5. Karaokekväll på Hjorten (Pärleporten) text
6. En grindpojkes lott (King of the road) text
7. Kossera, sera (Que sera) text
8. Trettifem
9. Båthandlare Olssons lite vilsna väg (Lost highway)
10. Polarn och Carita (Fritiof och Carmencita) text
En hemmainspelat album med countrydoftande "Soppatorsk mellan Nashville och Tidaholm". Elvis Presleys "In the ghetto" hamnade i min text i Lidköpings BRF Drömstan. Pärleporten blev till "Karaokekväll på Hjorten", stammisstället i Mariestad. "King of the road" skrevs om till att handla om sankte Per. Min översättning av Que Sera handlade om en misslyckad fotbollskarriär. Taubes Fritiof och Carmencita hamnade på Varaslätten och handlade om Polarn, Carita och åkeriägare Fransson. Kreativiteten var stor, däremot hade jag väl inte någon koll på vilka rättigheter man behövde söka för att göra alla parafraser. Därför finns denna bara hos några närmast sörjande som hemmabränd cd-skiva. En vacker dag ska jag försöka ge ut sångerna igen, de förtjänar det!